kung liljekonvalje av dungen i radhusområdet
Lätt berusad av syrendoften utanför den öppna dörren och av liljekonvaljerna på bordet.
Bordet i uterummet.
Fredagkväll och klockan har passerat åtta. Dörrarna är vidöppna och termometern visar 25 grader. Tror inte på den dock, utan sitter med svärmors pläd över axlarna. Pläden som jag köpte under en semesterresa i Skottland för många år sen. Nu är pläden min igen.
Väntar och får nog vänta ett par timmar till på Frida och Leah. För tre och en halv timme sen pratade jag med dem och då hade de åkt över Bron/Broen... Frida pigg. Leah glad.
- Hej mormor, på danska. Ser du mig?
- Nej, men jag hör dig. Och hjälp, vad jag längtar.
Vid sidan om hörlurarna hör jag glada grannar. Befarar att grilldoften kommer att konkurrera ut liljekonvaljerna.
Förresten så neg jag häromkvällen. Tre gånger för nymånens skära. Och jag önskade mig något...
Bordet i uterummet.
Fredagkväll och klockan har passerat åtta. Dörrarna är vidöppna och termometern visar 25 grader. Tror inte på den dock, utan sitter med svärmors pläd över axlarna. Pläden som jag köpte under en semesterresa i Skottland för många år sen. Nu är pläden min igen.
Väntar och får nog vänta ett par timmar till på Frida och Leah. För tre och en halv timme sen pratade jag med dem och då hade de åkt över Bron/Broen... Frida pigg. Leah glad.
- Hej mormor, på danska. Ser du mig?
- Nej, men jag hör dig. Och hjälp, vad jag längtar.
Vid sidan om hörlurarna hör jag glada grannar. Befarar att grilldoften kommer att konkurrera ut liljekonvaljerna.
Förresten så neg jag häromkvällen. Tre gånger för nymånens skära. Och jag önskade mig något...
yoga under en lind
Vid den blommande häggen svängde jag av till vänster. Ut på grusvägen och ner mot sjön. Vid sjön svängde jag upp i skogen och fortsatte längs den slingriga, mjuka stigen.
Trettio minuter senare var jag tillbaka vid häggen och då var det bara en kilometer kvar hem. En tokig gök spelade "Till Paris" och för en gångs skull höll jag inte med. Jag ville vara där jag var. Springa på en stig i skogen en försommardag. Vind i ansiktet. Sus i trädkrononrna. Dofter av gran, blommor, mull. Fågelsång.
Stannade vid kanten av fotbollsplanen under en alldeles ljusgrön lind. Kanske flåsade jag.
I trädet bredvid satt ett par svartvita flugsnappare. Följde kvittret. Ett kvitter som svensk folkdans. Fortsatte att följa dem med blicken till fågelholken i lönnen bredvid.
Stannade kvar för yoga under min lind.
Trettio minuter senare var jag tillbaka vid häggen och då var det bara en kilometer kvar hem. En tokig gök spelade "Till Paris" och för en gångs skull höll jag inte med. Jag ville vara där jag var. Springa på en stig i skogen en försommardag. Vind i ansiktet. Sus i trädkrononrna. Dofter av gran, blommor, mull. Fågelsång.
Stannade vid kanten av fotbollsplanen under en alldeles ljusgrön lind. Kanske flåsade jag.
I trädet bredvid satt ett par svartvita flugsnappare. Följde kvittret. Ett kvitter som svensk folkdans. Fortsatte att följa dem med blicken till fågelholken i lönnen bredvid.
Stannade kvar för yoga under min lind.
grattis på 22-årsdagen
Tårtan var jättegod. Måste nog säga att det var den bästa nånsin.
Vi kom iväg exakt 17 minuter senare än planen och det är kanske det bästa nånsin det också. Vi är inte bra på att komma iväg när vi tänkt oss. Vi ska bara...För er som inte vet vad det innebär att "ska bara" rekommenderar jag "Godnatt Alfons Åberg". Antingen känner man igen sig, eller inte.
Bilen var packad med tårta, Balder, en cykel, pajer till lunch, paket och målet var Norrköping och Nils födelsedag.
Allt var gott. Allt var trevligt. Vi sjöng. Vi hurrade. Poppy sov en stund. Balder åt tårta från golvet. Nils fick en hårklippning av sin syster Johanna. Alla kom ihåg när det hände första gången. Inga tårar den här gången. Nils pratade i telefon med sin guddotter/systerdotter Leah.
- Jag är 22 år nu.
- Jag har också varit 2 år.
En himla trevlig dag.
Vi kom iväg exakt 17 minuter senare än planen och det är kanske det bästa nånsin det också. Vi är inte bra på att komma iväg när vi tänkt oss. Vi ska bara...För er som inte vet vad det innebär att "ska bara" rekommenderar jag "Godnatt Alfons Åberg". Antingen känner man igen sig, eller inte.
Bilen var packad med tårta, Balder, en cykel, pajer till lunch, paket och målet var Norrköping och Nils födelsedag.
Allt var gott. Allt var trevligt. Vi sjöng. Vi hurrade. Poppy sov en stund. Balder åt tårta från golvet. Nils fick en hårklippning av sin syster Johanna. Alla kom ihåg när det hände första gången. Inga tårar den här gången. Nils pratade i telefon med sin guddotter/systerdotter Leah.
- Jag är 22 år nu.
- Jag har också varit 2 år.
En himla trevlig dag.
skoskav på vårdcentralen
- Jag har skoskav. Det var mitt svar på varför jag kom haltande ut i kafferummet på fredagseftermiddagen.
- Kan man ta Xylocainsalva på skoskav, undrade jag sen. Bara så att jag kan promenera hem. Så det inte gör så ont.
De två distriktssköterskorna på plats ropade nej i kör och undrade sen dels hur jag tänkte och dels hur stort såret var. Dessa distriktssköterskor är experter på sår.
- Sår och sår. Det är väl inget sår precis, utan mer än stor blåsa, men det gör jätteont, mumlade jag.
Engagemanget var otroligt så sent på dagen och så sent i veckan. Annars kan man kanske tro att alla hade vårdat färdigt. Råden haglade. Plåstermaterial. Inte gå hem. Vem kan skjutsa? Doktor Jörgen (som egentligen slutat hos oss men som har svårt att slita sig) trodde på foten i högläge i soffan och ett glas rött.
- Det är ju ändå fredag.
Idag är det mycket bättre.
Utanför vårdcentralen
- Kan man ta Xylocainsalva på skoskav, undrade jag sen. Bara så att jag kan promenera hem. Så det inte gör så ont.
De två distriktssköterskorna på plats ropade nej i kör och undrade sen dels hur jag tänkte och dels hur stort såret var. Dessa distriktssköterskor är experter på sår.
- Sår och sår. Det är väl inget sår precis, utan mer än stor blåsa, men det gör jätteont, mumlade jag.
Engagemanget var otroligt så sent på dagen och så sent i veckan. Annars kan man kanske tro att alla hade vårdat färdigt. Råden haglade. Plåstermaterial. Inte gå hem. Vem kan skjutsa? Doktor Jörgen (som egentligen slutat hos oss men som har svårt att slita sig) trodde på foten i högläge i soffan och ett glas rött.
- Det är ju ändå fredag.
Idag är det mycket bättre.
Utanför vårdcentralen
lite kaos, inre soundtrack och tilltro
Ibland är hela tillvaron full. Just nu är min tillvaro är fylld av andra. Det finns inget att skriva om det, för jag äger inte dessa historier. Jag äger min upplevelse av dem, men de är inte mina. Inte mina att skriva om.
Sitter i soffan med korslagda ben. Sitter som vanligt på fötterna. Skönt ända tills jag ska gå upp och röra på mig. Då kommer jag att vara stel. Ishockey på tv. Jag är ointresserad. Musik inpluggad i öronen.
Skickar med veckans inre soundtrack Keep Breathing, Ingrid Michaelson.
Sitter kvar på fötterna ett tag till. Vilar och landar i tilltron till andra. Byter musik och lyssnar på Home Again, Michael Kiwanuka. Lyssnar igen och igen.
en vårkväll på varvet
Sitter i soffan med korslagda ben. Sitter som vanligt på fötterna. Skönt ända tills jag ska gå upp och röra på mig. Då kommer jag att vara stel. Ishockey på tv. Jag är ointresserad. Musik inpluggad i öronen.
Skickar med veckans inre soundtrack Keep Breathing, Ingrid Michaelson.
Sitter kvar på fötterna ett tag till. Vilar och landar i tilltron till andra. Byter musik och lyssnar på Home Again, Michael Kiwanuka. Lyssnar igen och igen.
en vårkväll på varvet
en helg i maj
En helg i maj.
Vakna tidigt, men ligga kvar i sängen och läsa. På morgonen.
Helgfrukost med ägg och mängder med kaffe.
Springtur i skogen tillsammans med blåvinge och snok. Snoken som fick mig att ta ett extra steg i luften. Snoken som höjde pulsen mer än springadet.
Yoga i kanten av fotbollsplanen. Under blommande träd.
Fixa med segelsällskapets sjösättningsfest. Skåla för våren.
Städa efter segelsällskapets sjösättningsfest. Äta upp kakan som blev kvar. Mmm.
Köpa mig en alldeles underbar bouganvilla. Vacker. Längta till Italien.
I morgon är det måndag och det är också bra.
frukost i skogen
Om jag vore ledig. Kanske var jag ledig.
En dag för utflykt. Helst skulle jag vilja packa matsäcken i en vacker korg, men nu är det så mycket lättare att bära en ryggsäck. Kaffe. Smörgås med ost och salami. Vatten. Biscotti som jag bakade häromdagen. Rutiga servetter. Rivtåliga strumpor under klänningen och så kängor. Sittunderlägg. Redo att möta dagen.
Jag skulle gå längs vägen.
Jag skulle vika av in i skogen.
Jag skulle bara gå. Känna luften mot ansiktet. Höra fåglarna.
Jag skulle stanna vid den mossiga stenen och där skulle jag duka upp min frukost.
En dag för utflykt. Helst skulle jag vilja packa matsäcken i en vacker korg, men nu är det så mycket lättare att bära en ryggsäck. Kaffe. Smörgås med ost och salami. Vatten. Biscotti som jag bakade häromdagen. Rutiga servetter. Rivtåliga strumpor under klänningen och så kängor. Sittunderlägg. Redo att möta dagen.
Jag skulle gå längs vägen.
Jag skulle vika av in i skogen.
Jag skulle bara gå. Känna luften mot ansiktet. Höra fåglarna.
Jag skulle stanna vid den mossiga stenen och där skulle jag duka upp min frukost.
om maj och ett nytt förhållningssätt
Valborgsmässoafton. Bara en dag kvar av april. Den här gången är jag beredd. Jag ska njuta av vad maj har att bjuda av vacker natur och fågelsång. Jag ska inte dras med av stressen. Av alla måsten. Det får bli så bra som det blir och det får duga.
Men än är det april och jag har en ledig dag.
Vaknade av morgonsolen. Klädde mig snabbt och stack fötterna i ett par stövlar. Skramlade diskret med hundkopplet för sällskap. Hundar kan se ut som om de sover, men öppnar man en liten garderobsdörr där det finns ett koppel, så teleporterar de sig vips till ens fötter.
Korna kom på plats i hagen häromdagen.
Träden blev gröna häromdagen.
Vitsippor som ett vitt, böljande hav mellan träden.
Så vackert.
Och här får jag gå. Vara. Njuta.
Men än är det april och jag har en ledig dag.
Vaknade av morgonsolen. Klädde mig snabbt och stack fötterna i ett par stövlar. Skramlade diskret med hundkopplet för sällskap. Hundar kan se ut som om de sover, men öppnar man en liten garderobsdörr där det finns ett koppel, så teleporterar de sig vips till ens fötter.
Korna kom på plats i hagen häromdagen.
Träden blev gröna häromdagen.
Vitsippor som ett vitt, böljande hav mellan träden.
Så vackert.
Och här får jag gå. Vara. Njuta.
kyssar i sten och stön
Fredagkväll och uppkrupen i soffan med pläd och en värmande dator i knät. På TV: flimrar något som jag inte är intresserad av. Hörlurar i öronen. En spellista som jag hittat i en blogg "Tryckare från SMYG". Plötsligt Je t'aime. En suggestiv låt som förflyttar mig till en kyrkogård i Montparnasse, Paris. Jag har stor förståelse för om andra känner sig förflyttade till något annat ställe. Jag hade promenerat hela dagen och tänkte avsluta med en liten runda på kyrkogården före middagen och egentligen titta på Brancusis lilla skulptur Kyssen. Bara som en jämförelse med Kyssen av Rodin. Irrade runt. Mötte ett par kyrkogårdsarbetare som frågade om Madame letade efter någon särskild grav.
- Ja, efter Serge Gainsbourg, hörde jag mig själv svara och jag har absolut ingen aning om varför.
De trevliga kyrkogårdsarbetarna såg givetvis till att jag hittade till Gainsbourg. Så där fick jag stanna en lagom lång stund samtidigt som jag försökte undvika Je t'aime som inre soundtrack.
En helt annan kyrkogård häromdagen.
- Ja, efter Serge Gainsbourg, hörde jag mig själv svara och jag har absolut ingen aning om varför.
De trevliga kyrkogårdsarbetarna såg givetvis till att jag hittade till Gainsbourg. Så där fick jag stanna en lagom lång stund samtidigt som jag försökte undvika Je t'aime som inre soundtrack.
En helt annan kyrkogård häromdagen.
bilpromenad kanske?
Jag ville åka någonstans. Men inte för långt? Kanske. Jag skulle ju i alla fall arbeta på måndagen. En utflykt med kaffe i termos och ostsmörgås hade varit ett alternativ. Men en kall vind och hotande regn? Nej, det fick bli en biltur.
Bilpromenad hette det i min barndom. Då när morfar var chaufför på utflykten.
Jag satte mig i bilen och följde med. Det blev en tur ut på landsbygden. Smala landsvägar och ännu smalare grusvägar. Mellan träden ett hav av vitsippor. Dessa underbara blommor som doftar så gott när de är många.
Vi åkte genom skogar där fåglarna flög lågt mellan träden. Där de drack vatten i grusvägens vattenpölar. En kakafoni av fågelsång hördes genom nedvevade rutor. Så här års är det inte tyst i skogen.
En glänta. En by med gårdar. Så långt bort och ändå så nära.
Bilpromenad hette det i min barndom. Då när morfar var chaufför på utflykten.
Jag satte mig i bilen och följde med. Det blev en tur ut på landsbygden. Smala landsvägar och ännu smalare grusvägar. Mellan träden ett hav av vitsippor. Dessa underbara blommor som doftar så gott när de är många.
Vi åkte genom skogar där fåglarna flög lågt mellan träden. Där de drack vatten i grusvägens vattenpölar. En kakafoni av fågelsång hördes genom nedvevade rutor. Så här års är det inte tyst i skogen.
En glänta. En by med gårdar. Så långt bort och ändå så nära.
är vi på väg?
Jag tycker inte om nedräkningar. Jag tycker att nedräkningar är slarv med tiden. För det mesta. Nu sitter jag här, lätt frusen och längtar bort. Till varmare dagar. Till ledigare dagar. Ska jag våga mig på en nedräkning till sommarsemestern? Det kanske räcker med att drömma om den, utan att räkna dagar, veckor?
Jag drömmer om att vi sätter oss i bilen. Jag har packat. Vi kör söderut. Kanske stannar vi till i Greve och hälsar på hos Leah. Om de är hemma. Vi fortsätter söderut. Genom Tyskland, Schweiz och något av passen där. Sen Italien. Till huset vi hyrt i Ligurien. På morgnarna ska jag sitta och dricka mitt kaffe och se hur solen flyttar sig över bergskammarna. Känna doften av timjan och rosmarin. Vänta på att familjen ska vakna. Det räcker så länge. 
Bilder från morgonens blöta hundpromenad.
tankar om ett bibliotek
En gång fanns det ett riktigt bibliotek på sjukhuset. Hyllor fulla med böcker. Fåtöljer mellan hyllorna. Jag gick dit ibland på lunchen. Drog ut en bok på måfå ur hyllan. Satte mig i en fåtölj och läste. Kanske fortsatte jag med samma bok dagen efter. Kanske lånade jag hem den. Kanske tittade jag aldrig mer i den.
En bok som fick följa med hem var "Samtal med en nötväcka" av Björn von Rosen. Jag kom att tänka på den speciella boken under morgonpromenaden med Balder när en vacker nötväcka plötsligt fanns framför mig på en trädstam.
I boken får man följa von Rosen och nötväckan som han kallar för Pumpan under nästan tio år. Jag kommer ihåg när han lade märke till den, när han insåg att de båda kände igen varandra och hur den lilla fåglen pockade på uppmärksamhet.
Jag hade troligen inte hittat den boken utan sjukhusbiblioteket och mina pauser i fåtöljen mellan bokhyllorna. Biblioteket är numera ett medicinskt bibliotek och det är fint, men det är inte samma sak att sätta sig ner, dra ut en bok och inse att den handlar om hudsjukdomar.
En bok som fick följa med hem var "Samtal med en nötväcka" av Björn von Rosen. Jag kom att tänka på den speciella boken under morgonpromenaden med Balder när en vacker nötväcka plötsligt fanns framför mig på en trädstam.
I boken får man följa von Rosen och nötväckan som han kallar för Pumpan under nästan tio år. Jag kommer ihåg när han lade märke till den, när han insåg att de båda kände igen varandra och hur den lilla fåglen pockade på uppmärksamhet.
Jag hade troligen inte hittat den boken utan sjukhusbiblioteket och mina pauser i fåtöljen mellan bokhyllorna. Biblioteket är numera ett medicinskt bibliotek och det är fint, men det är inte samma sak att sätta sig ner, dra ut en bok och inse att den handlar om hudsjukdomar.
en egen peripeti
Så lätt det är att tänka på det som inte gått bra, på tråkigt, på sorgligt.
Undrar varför? Ligger det i den mänskliga naturen, som någon sorts önskan om att bli en bättre människa?
Undrar om det sorgliga och det tråkiga förbättrar oss?
Själv börjar jag ofta om. Nästan alltid på måndagar.
Nu börjar jag om igen. En fredag.
Upp tidigt. Ett vårregn mot rutan och en koltrast någonstans.
Lång dusch som ett tropiskt regn. Blundar.
Ingen tidning. Försöker undvika den sura tanken "Inte idag heller".
Himla gott kaffe som vanligt. En kopp till.
Tar en omväg till jobbet och långpromenerar. Funderar på vad som händer om man börjar om ofta. Om alla vändpunkter kan ge karusellkänsla, eller om det blir en labyrint? Nej, jag tror på den inre kompassen.
Undrar varför? Ligger det i den mänskliga naturen, som någon sorts önskan om att bli en bättre människa?
Undrar om det sorgliga och det tråkiga förbättrar oss?
Själv börjar jag ofta om. Nästan alltid på måndagar.
Nu börjar jag om igen. En fredag.
Upp tidigt. Ett vårregn mot rutan och en koltrast någonstans.
Lång dusch som ett tropiskt regn. Blundar.
Ingen tidning. Försöker undvika den sura tanken "Inte idag heller".
Himla gott kaffe som vanligt. En kopp till.
Tar en omväg till jobbet och långpromenerar. Funderar på vad som händer om man börjar om ofta. Om alla vändpunkter kan ge karusellkänsla, eller om det blir en labyrint? Nej, jag tror på den inre kompassen.
time is on my side
Man brukar ju säga att man ska välja sina strider. Man och brukar?
Slåss med vädret är i alla fall helt onödigt. Jag har frusit utan mössa och blivit kall om tårna utan vinterkängor.
- Nu kapiturlerar jag. Jag snör på mig vinterkängorna igen. Det var en gnällig version av mig själv som yttrade detta.
- Time is on your (my) side, blev det sjungande svaret från maken i köket.
- Yes it is, var jag förstås tvungen att fylla i och redan då blev det svårt att vara gnällig.
Det blir varmt. Det blir alltid vår. Det blir alltid varmt.
Med Time Is On My Side som inre soundtrack promenerade jag iväg.
Funderade på tiden. Om den är på min sida? Är den min fiende?
Tiden bara är och jag får förhålla mig till detta. Njuta när det går. Leva när jag gör det. Och absolut inte gnälla i onödan.
Slåss med vädret är i alla fall helt onödigt. Jag har frusit utan mössa och blivit kall om tårna utan vinterkängor.
- Nu kapiturlerar jag. Jag snör på mig vinterkängorna igen. Det var en gnällig version av mig själv som yttrade detta.
- Time is on your (my) side, blev det sjungande svaret från maken i köket.
- Yes it is, var jag förstås tvungen att fylla i och redan då blev det svårt att vara gnällig.
Det blir varmt. Det blir alltid vår. Det blir alltid varmt.
Med Time Is On My Side som inre soundtrack promenerade jag iväg.
Funderade på tiden. Om den är på min sida? Är den min fiende?
Tiden bara är och jag får förhålla mig till detta. Njuta när det går. Leva när jag gör det. Och absolut inte gnälla i onödan.
en annan dag
Takdropp i februari känns rätt. Inte i april.
Snötäcke i solsken känns som en gåva på julafton. Inte på påskdagen.
Så började jag på ett inlägg igår. Tittade på raderna och slog ihop datorn. Det kändes tråkigt.
Idag är det Annandagen. En annan dag. Jag sitter i uterummet med morgonens fjärde kopp kaffe. Lyssnar på vinden och på takdroppet. Solen har tärt hårt på snön. Kanske med hjälp av vinden. Balder har lagt sig tillrätta i solgasset vid glasdörren. Det känns kravlöst och jag njuter av det. Kravlöst på samma sätt som juldagen och midsommardagen. Jag trivs bäst med dagen efter.
En annan paus, en annan solstol, en annan gång och kanske var det november och inomhus.
Snötäcke i solsken känns som en gåva på julafton. Inte på påskdagen.
Så började jag på ett inlägg igår. Tittade på raderna och slog ihop datorn. Det kändes tråkigt.
Idag är det Annandagen. En annan dag. Jag sitter i uterummet med morgonens fjärde kopp kaffe. Lyssnar på vinden och på takdroppet. Solen har tärt hårt på snön. Kanske med hjälp av vinden. Balder har lagt sig tillrätta i solgasset vid glasdörren. Det känns kravlöst och jag njuter av det. Kravlöst på samma sätt som juldagen och midsommardagen. Jag trivs bäst med dagen efter.
En annan paus, en annan solstol, en annan gång och kanske var det november och inomhus.
